Stockholm 22 juli 2000

Mohammed

Att du förlorat ditt kapital kan man säga ett och annat om; viktigast är:

låt dig inte nedslås därav utan dra de slutsatser du kan, lär dig vad som finns att lära.

Allt kreativt arbete innebär att man riskerar något. Arbetar man med kapital riskerar man sitt kapital, därtill sin sinnesro och kanske sitt rykte. Arbetar man med litteratur så sätter man av tid, ibland fåfängt. Själv har jag skrivit böcker som inte blivit färdiga, böcker som man inte önskat publicera, pjäser som man inte velat spela och filmmanuskript som man inte velat göra film av. Man avsätter tid och ibland blev resultatet - till synes - inget.

I det goda fallet har man dock lärt något. Att ta en risk - med tid eller pengar - är alldeles nödvändigt. Annars blir det ingenting. Kanske måste man kalkylera risken, bestämma sig för hur lång tid en roman får ta innan man lägger den på hyllan som omöjlig. Kanske måste man i handel med värdepapper sätta upp gränser - " stopp - loss" - och bestämma sig för på vilken nivå man alltid går ur en position, oberoende av vad den " djävul" , som du talar om, viskar i ens öra.

Risker måste tas. Den kreative måste vara modig. Men mod är inte detsamma som dumdristighet, och det har ingenting med slarv att göra.

Att hitta ett sätt att hålla de egna inre " djävlarna" stången är ett livstidsarbete.

I litteraturen finns en och annan beskrivning av sådant här arbete med
"djävlarna". Dostojevskij skriver om spelberoende i " Vid rouletten".
Balzac om äregirighet och fåfänga i " Kossade illusioner".

Låt dig inte nedslås.