BELLA & DANKEN

en kärlekshistoria




1

Har du sett kanalen? Har du sett de röda husen?

Har du sett vattnet, pilarna, den lummiga grönskan

och människorna?

Kanalen

De kommer i små båtar.

De kommer i stora båtar.

De ror eller paddlar.

De går för motor men seglar sällan.

Har du sett bron?

Under bron seglar du inte.

Du kommer i en stor eller liten båt, men du seglar

inte under bron.


Nu kommer han, Danken.

Han paddlar sin kajak.

Han driver den smala farkosten framåt med snabba hugg.

Vattnet stänker runt paddeln.

Överkroppen är naken.

Det är en av de sista dagarna i maj.

Du är hos honom nu när han med snabba hugg

griper i vattnet, driver paddeln genom ytan och

tvingar kajaken

framåt med

hugg

efter

hugg

efter

hugg.

Kan du se det nu?

Kanalen med Danken i sin kajak.

Det gröngrå vattnet, änderna, en mås på ett staket

vid koloniträdgårdarna.

Himlen är molnfri och blå och det är lördag vid

kanalen.

En liten film...

Quicktimefilm, 184k

Quicktimefilm, 946k

Inne under bron kommer han ifatt flickorna.

De är fyra stycken i två kanoter.

Canadensare.

De skrattar.

Hon som heter Bella sitter längst bak i den kanot

som kommer först.

Hennes hår är rött och hänger bundet med ett band

ner mellan skulderbladen.


Mot henne kommer Danken när hon vänder sig om.

Mot Bella kommer Danken.

Han kommer ifatt henne bakifrån.

Han ser henne inte trots att hon vänder sig mot

honom.

Han ser bara

vattnet

vattnet

vattnet.

Men hon.

Bella.

Hon ser honom redan.

En bit därifrån paddlar Jan en annan kajak

Framåt, framåt genom vattnet.

Danken söker komma ifatt honom.

Armarna är tunga.

Munnen torr.


2

Jan glider in mot bryggan och Danken kommer

efter.

De sitter bredvid varandra i kajakerna en bit ifrån

bryggan och flåsar ordlöst.

De gröna kajakerna som ärtskidor på vattnet.

Paddlarna framför dem, liggande på tvären över

sittbrunnarna.

Jan kastar en blick på klockan.

-Sju minuter snabbare än igår.

-Det är vinden, svarar Danken. Vi slapp motvinden.

I dag är det stilla.

Och de ser sig ikring.

Vattnet som en spegel.

Grönskan längs stränderna tung och svullen av

vårens alla regn.

Pilarna lutar sig ut över kanalen.

Jan sätter en hand i vattnet, lyfter den och stryker

sig över ansiktet.

Bakom dem hörs flickskratten.

De vänder båda sina ansikten mot det gröna

dunklet borta vid bron.

Ur ett grönt mörker flyter flickskratten.

Så blir kanoterna synliga och flickorna kommer

paddlande.


3

När flickorna glider fram mot bryggan tar pojkarna

några paddeltag för att flytta sig.

De vill inte ligga i vägen.

De vill inte hindra.

Flickorna paddlar förbi dem. Hon med det röda

håret ser in mot pilarna längs stranden.

Hon anstränger sig för att inte se på honom, han

som kallas Danken.

Hon anstränger sig så.

En annan flicka - hon har kort, nästan snaggat hår -

skrattar.

-Trötta?

Jan svarar.

-Kungsholmen runt. Två varv.

Då ser den rödhåriga på Jan och ler mot honom.

Han tilltalar henne just när hon långsamt glider

förbi, tillbakalutad i aktern på den sista kanoten.

-Du bor på Rörstrandsgatan? säger han.

Hon nickar.

-Bor du där också?

-Ja. Jag heter Jan.

-Bella, säger flickan med det röda håret och hon

kastar en snabb blick på den andre pojken.

Den andre pojken är Danken.

Men hon känner inte hans namn.

Inte ännu.

Och han kommer sig inte för med att säga det.

Han ångrar sig när hon glidit förbi.

Hon har redan ryggen och det stora hårsvallet mot

honom.

Men han tycker att han inte kan säga det nu.

Nu när hon redan är förbi.

Förbi.


4

Medan flickorna lyfter upp kanoterna på bryggan

ligger pojkarna kvar tio meter därifrån.

Deras kajaker guppar i svallet från en passerande

motorbåt.

Jan följer den rödhåriga med blicken.

Han sneglar på Danken och blinkar.

Så tar han två tag med paddeln.

Han ligger långsides bryggan, lyfter sig ur

sittbrunnen och är uppe på bryggan.

Han har fått av sig flytvästen och lyft upp kajaken.

Han står alldeles intill den rödhåriga Bella.

Den rödhåriga(?) Bella

Hon har vit kjol med blå blommor på.

Hennes fötter är bara.

Benen solbrända.

Hon har målade tånaglar.


Då kommer Danken.

Han paddlar in till bryggan och skall lyfta sig upp

ur sittbrunnen.

Han häver sig upp.

Kajaken är sjuttio centimeter bred.

Nu välter den.

Det går så fort.

Han hinner inte tänka " Nu välter jag."


Han ligger i vattnet.

Flytvästen håller honom uppe.

Kajaken flyter bredvid honom.

Flickan som heter Bella sträcker ut en hand.

Men Danken tar den inte.

Jan skrattar.

Danken simmar till stegen.

När Danken kommer upp på bryggan står Jan och

de fyra flickorna runt om honom.

Jan skrattar.

Danken möter Bellas blick.

Nu ser han det.

Det som finns i hennes ögon.

-Dåre! skrattar Jan.


Dankens jeans och tröja hänger blöta och

sladdriga.

Kläderna klibbar vid kroppen.

Han tar av sig skorna och tömmer ut vattnet.

-Dåre! säger Jan igen och dunkar Danken i ryggen.

Bada i maj.


5


De går hemåt tillsammans, Jan och Danken.

Efter Danken blir det blöta spår.

-Hon har varit utomlands och solat, säger Jan.

-Va?

-Hon, Bella.

-Hur vet du det?

-Såg du inte det?

-Hur skulle jag ha kunnat se det?

-Hon är ju solbränd. I maj.

De tiger.

När de passerar under järnvägsbron säger Jan att

hon är snygg.

Han har sett henne förut.

Hon har inte bott här länge.

-Hon är skitsnygg, upprepar han. Undrar om hon

har nån kille.

-Det har dom alltid, säger Danken. Dom rödhåriga.

Dom har alltid en kille.

-Hon bor här, säger Jan. På Rörstrandsgatan.





Rörstrandsgatan

En liten film...

QuickTimefilm, 344k

QuickTimefilm, 853k


Till början av den här sidan (Kapitel 1- 5)

Kapitel 6 - 12

Kapitel 13 - 16

Kapitel 17 - 22