Arbetsmiljöverket konstaterar 2007 att hot och våld blir allt vanligare i skolan. Som lämplig motåtgärd föreslår verket att "rektor tillsammans med lärare, elever och övrig personal regelbundet gör riskinventeringar." Vad man ska ta sig till om det skulle visa sig att hot och våld är vanligt förekommande meddelas inte.
I Skåne finns när detta skrivs 60 skolor som från utsidan övervakas av kameror. Järfälla utanför Stockholm har slagit in på samma väg. Attentat mot skolbyggnader ska hejdas med kameraövervakning.
När jag under hösten 2006 besökte en högstadieskola på Västkusten pekade man ut inomhuskamerorna för mig. Kameror var placerade i korridorer och i elevmatsalen. Skälet till att man placerat kameror i skolans matsal sades vara att det då och då utbröt "matkrig". De tonåriga eleverna sades därvid slänga mat och möbler på varandra. Personal vägrade ingripa.
Kameror rapporteras ha kraftigt minskat skadegörelse i tidigare hårt vandaliserade skolor. Det kan säkert vara riktigt. DDT ansågs för sextio år sedan vara lösningen på malariaproblematiken. Idag vet vi bättre. Det som kortstiktigt tycks vara en lämplig åtgärd kan i det längre perspektivet visa sig vara förödande.
Själv vill jag resa några frågor vad gäller kameraövervakning av skolmiljöer:

• Är det i ett längre perspektiv troligt att kameraövervakning kommer att avskräcka vandaler?
• Kan kameran komma att ses som en provokation, varför angrepp på kameror eller maskering av gärningsmännen kan bli den naturliga följden?
• I vilken utsträckning kommer barn och unga att utveckla föreställningar om att "så länge det inte ses av kameran är allt tillåtet?"
• I vilken utsträckning kommer skolpersonal att dra sig ännu mer tillbaka ur fostrarrollen och överlåta åt kameran "att bevaka?"
• Vad innebär det för skolan som institution och för lärarrollen att skolan bevakas på ett sätt som för tankarna till kriminalvårdens säkerhetsanstalter?

Själv har jag arbetat i tio år med tonåringar på behandlingsinstitution. Min uppgift var därvid att vara ungdomarnas lärare. Arbetet innebar ständiga konflikter. Under genomarbetningen av konflikterna förekom det att ungdomar utvecklades och förändrades. Också jag utvecklades och förändrades.
Att någon skulle utvecklas och förändras till följd av kameraövervakning kan säkert förekomma. Den "utveckling" som därvid kan komma till stånd torde dock vara av negativ natur. Samvete och ansvarskänsla monteras ner och placeras i värsta fall i kameran.
I syfte att få till stånd ett mer konstruktivt användande av kameror i skolan har jag utlyst en filmtävling. Allt om tävlingen finns att läsa här ovan.

VÅLD OCH HOT I SKOLAN

Våld och hot om våld i skolor kan ta sig olika uttryck. I en plågad och utsatt skolenhet kan merparten av nedanstående elevbeteenden förekomma och i värsta fall höra till den dagliga rutinen

1. Fniss eller suckar när någon yttrar sig i klassen.
2. Kränkande kommentarer rörande kläder, utseende eller prestationer.
3. Återkommande gliringar eller grova, kränkande tilltalsord.
4. Förtal.
5. Utfrysning.
6. Snatteri.
7. Skadegörelse - glaskross, sönderslagna toaletter, förstörda möbler.
8. Verbala sexuella trakasserier och/eller intensivt stirrande/gloende.
9. Tafsande eller oönskad beröring.
10. Hot.
11. Ringa misshandel - kräver ej vistelse på sjukhus.
12. Utlösande av brandlarm utan att det förekommer eld i lokalen.
13. Personrån eller grov stöld dvs stöld där ngn form av inbrott förekommer.
14. Beskyddarverksamhet s.k "bötning" och/eller försäljning av alkohol eller droger.
15. Hatbrott.
16. Anläggande av brand där förberedelser och/eller attack på larmanordningar förekommer.
17. Kriminalitet i gäng där samma gäng är aktivt på två eller flera områden.
18. Hot med tillhygge eller vapen.
19. Återkommande försäljning av stöldgods eller upprepad försäljning av droger.
20. Grov misshandel - kräver vistelse eller besök på sjukhus.
21. Mordbrand eller försök till mordbrand.
22. Försök till våldtäkt.
23. Frihetsberövande.
24. Grov misshandel eller återkommande ringa misshandel av samma offer.
25. Våldtäkt.
26. Upplopp - skolan invaderas av våldsamma gäng som skingras av polis.

När det talas om "våld och hot om våld" i skolans värld anses det i allmänhet att det är elever som står för det destruktiva beteendet. Själv föreställer jag mig att destruktivitet i skolmiljö ibland innehåller ett symbiotiskt inslag. Jag föreställer mig att skolledningar, personal, elever och elevers föräldrar i omedveten samverkan sjösätter olika destruktiva projekt som i det längre loppet leder till att skolmiljön / undervisningssituationen förstörs. Vad ska vi till exempel tro om en skola där man under en treårsperiod haft en ny rektor varje termin? Ett sätt att se på saken är att individualisera problematiken och säga att
"rektor klarade inte av situationen." Ett annat sätt att se på rektors
"misslyckande" är att tänka sig att elever, personal och skolledning tillsammans med föräldrar och kommunledning omedvetet skapar en situation där någonting ska bringas att gå under. Det som utsätts för attack är den miljö där barn, personal, skolledning och kommunpolitiker upplever skam, smärta och sorg. Den arena där nederlaget ägt rum ska så långt möjligt monteras ner eller rentav utplånas. De som - omedvetet - tilldelas uppdraget att utföra det slutgiltiga attentatet mot den enskilda skolan är i allmänhet några tonårsungdomar med usla hemförhållanden. Dessa anses också i ett senare skede vara " skuld " till att det gick så illa som det gick.
Att de sex rektorer som lämnat skolan under de senaste tre åren skulle ha något delansvar beaktas inte. Lärare som underlåtit att ingripa då ungdomar terroriserar varandra i klassrummet anses sällan delaktiga i de destruktiva projekten. "The usual suspects" lyfts fram. Misslyckandet individualiseras.
"Bortsett från fem pojkar i åttan är det här en bra skola där eleverna trivs. Och så skulle vi förstås behöva en ny skolledning..."
Problematiken centrifugeras, individualiseras och slungas ut åt organisationens periferi.

VILKA YTTERLIGARE SKÄL KAN FINNAS ATT GÖRA FILM OM SKOLANS LIV?

I somliga skolor har man återkommande fall av misshandel och annan kriminalitet. Det förekommer därvid att skolchefer tillhåller personal att "tänka på vad de säger då media dyker upp." Skolpersonal känner sig hotad av överordnade. Man känner sig tvingad att tiga. Göteborgsposten har vårvintern 2007 rapporterat om ett dylikt fall i en Göteborgsskola. "Jag upplevde skolchefens uttalande som en klar varning, säger en lärare". (Enligt GP)
Den lärare som berättade om de kaotiska förhållandena i skolan skulle kunna förlora jobbet.
I Kommunernas och Landstingens Tidning (mars 2007) berättar en rektor i en skola som "tidigare hade dåligt rykte". "För att bryta utvecklingen (av den negativa bilden av skolan) lägger personal ner mycket tid och kraft på att förbättra bilden av skolan. Lärarna X och Y har fått särskild tid avsatt för att arbeta med marknadsföring."
Det finns skäl att tro man i somliga skolor är beredd att gå långt för att skolan ska te sig bättre än den är. Sanningen är inte alltid en populär del av den i skolans värld så omhuldade "värdegrunden." Särkilt inte då det finns ett pris på varje sanning. En enskild elev drar in ca 46 000:- till skolan. Om skolan får "dåligt rykte" och tio elever byter skola betyder det ett svårt ekonomiskt avbräck för skolan ifråga. Personal kan bli tvungen att sluta. "Tänk på vad ni säger då media dyker upp!" manar en skolchef i Göteborg, varvid arbetet med den så kallade "värdegrunden" visar sig vara trams i väntan på att ekonomerna ska fatta megafonerna och ropa ut tjänstedirektiven "Håll käften, försköna verkligheten, måla sorgen rosenröd - eller riskera att förlora jobbet!"

24 SANNINGAR I SEKUNDEN

I långfilmen "Den lille Soldaten" (1961) låter Jean Luc Godard en av huvudpersonerna uttala sig om film och sanning. "Fotografi är sanning. Film är 24 sanningar i sekunden."
Påstående är problematiskt. Film är ett medium som lämpar sig väl för olika sorters manipulation. Bara genom att byta musik till en filmsekvens kan det känslomässiga innehållet i sekvensen förändas. Den som klipper i en filmad intervju kan få den intervjuade att framstå som bärare av tankar och åsikter som är den intervjuade fullständigt främmande.
Den sanning som refereras till i "Den lille soldaten" kan inte vara någonting annat än en personlig, djupt subjektiv sanning. Film är ett bra medium för den som vill uttrycka "hur jag tycker eller tror att det är."
Det tycks rimligt att bearbeta citatet ur Godards film och påstå att "film är 24 djupt personliga sanningar i sekunden." Sanningen bor i filmens fall i betraktarens öga.
Sanningsproblematik virvlar förbi under varje skoldag. I Göteborgsposten har man i mars 2007 en intervju med en 14-årig flicka. Hon är elev i en skola där många elever är våldsamma. Hon säger "Jag tycker att de ljuger när de säger att det är lugnt nu." Det är skolledningen som här refereras till som "de."
Frågan är om skolledningen ljuger. Kanske är det vad den gör? Kanske är man rädd att förlora elever om man säger ur det egentligen går till i skolan? Eller handlar det om att den fjortonåriga eleven och rektorn har helt olika utsiktspunkter? Eller ljuger 14-åringen?
Den riktigt goda filmen om skolan problematiserar skolans sanningsbegrepp. Vad är det som sker i det som till synes sker? Vem uppfattar vad? Hur ser verkligheten egentligen ut?
Och vem är jag - mitt i en sammansatt och svårbeskrivbar verklighet.
Vem är jag som säger "Titta - det här har jag sett, det här vill jag att vi pratar om. Det här är viktigt, inte bara för mig utan för många."
En liten film om skolan kan leda till samtal kring hur vi vill ha det i landets
femtusen skolor. Utan samtal är vi dömda till liv fyllda av smärtsamma och destruktiva konflikter utan slut.
En bra liten film kan förebygga mycket smärta.
En bra liten film kan vara upphovet till nödvändiga konflikter av kreativ natur.
En bra liten film kan vara startpunkten för långa och mödosamma samtal om hur vi vill ha det och vilka liv vi vill leva.
Det är därför du ska göra filmen "Riskinventering." Den kan komma att förändra människors liv. Också ditt.