Alla elever och vuxna ska kunna känna sig trygga på skolan. Klimatet i samhället har hårdnat och det avspeglas tyvärr även i skolan där våld och hot ökar.

För att komma till rätta med våld och hot om våld är det viktigt att rektor tillsammans med lärare, elever och övrig personal regelbundet gör riskinventeringar beträffande våld och hot och därefter omgående åtgärdar aktuella arbetsmiljöproblem

Mats Wahl har i denna tredje omgång av tävlingen utsett den animerade filmen "Institutionseffekten" till vinnare. Filmen är gjord av Matilda Tuomela och Kacper Skup Prochownik vid Nacka gymnasium. Det innebär att elever vi Nacka gymnasium tar hem priset för andra året i rad. Förra läsåret vann en grupp elever vid Nacka gymnasium med animationen "En vanlig dag".

Årets vinnarfilm, "Institutionseffekten", är en cut-out animation. Den är berättad utan dialog. Filmen handlar om en flicka i knallröd klänning som förväntansfullt promenerar till skolan. Men när hon kommer fram möts hon av en grå byggnad fylld av identiska, ansiktslösa streckgubbar. Skolan beskrivs som en labyrint och i klassrummet står en lärare och monotont skriver på tavlan medan tiden tycks stå stilla. När skoldagen är slut och flickan ska gå hem så försvinner i ett myller av klonade, ansiktslösa streckgubbar. När flickan i slutbilden vänder sig om har också hennes eget ansikte utplånats.

- Från början hade vi tänkt göra en spelfilm, berättar Matilda Tuomela. Vi försökte samarbeta med dramaeleverna på skolan, men det var svårt att få folk att ställa upp. Sen gjorde vi några försök med flashanimationer, men inspelningen försvann i en av skolans datorer. Vi valde istället att ta stillbilder med en vanlig digitalkamera. Sedan lade vi in bilderna och bearbetade dem i Adobe Premiere. I efterhand är vi glada över att vi trots allt valde animation. Det gör det möjligt att berätta friare än i spelfilm, som i slutscenen då flickan förlorat sitt ansikte. Vår tanke med slutscenen var att den skulle symbolisera hur tiden går, hur flickans fortsatta resa genom skolväsendet successivt utplånar hennes särprägel.

Matilda Tuomela och Kacper Skup Prochownik vill med sin film lyfta fram ett av de mer komplexa problem som rör hur elever bemöts i skolan.

- Elever kränks inte bara av traditionell mobbning. Det finns också en stor risk att elever likriktas i skolan, att individualitet, kreativitet och den egna nyfikenheten inte uppmuntras. Filmen handlar inte om Nacka gymnasium, som är en bra skola med inspirerande lärare. Men alla har nog under sin skoltid någon gång känt sig förbisedd, inte tagen tillvara. Det var den känslan vi ville berätta om.

- Vi lade ned massor av arbete på filmen. Vår multimedialärare Anna-Lena Häggström lät oss vara i klassrummet och jobba med filmen under både våra egna och andras lektioner. Men vi blev ändå inte färdiga, så vi fick gå tillbaka till skolan efter studenten och göra klart filmen.

Matilda Tuomela har komponerat och spelat in filmens musik, en ackordföljd på piano som framförs i olika variationer.

Klas Viklund
Svenska Filminstitutet

Vad innebär det att ha en känsla av identitet? Enkelt kan identitetskänslan fångas i påståendet: "Jag är jag jag. Ungefär densamme igår som idag som i morgon. Och det som i övermorgon något förändras är också jag."

Känslan av identitet är en kostbarhet i det inre livet. När vi har svårigheter vad gäller att utveckla och vidmakthålla en känsla av identitet kan vi uppleva hur vi stannar i växten eller i värsta fall demoleras.

I litteratur, teater och på film har svårigheter på identitetsområdet gestaltats om och om igen. När April i Richard Yates roman "Revolutionary Road" säger "I do not know who I am", sätter hon ord på en inom romanens ram gestaltad identitetskris.

När Biff i Arthur Millers skådespel "Death of a Salesman" säger "I just can´t take hold, Mom. I can´t take hold of some kind of life", talar Biff om en oförmåga att få fatt i vem han är inom ramen för sitt liv.

När Francois Truffaut i filmen "De fyrahundra slagen" låter en tolvårspojke gå på jakt efter sig själv blir vi som åskådare vittne till hur pojken identitetsmässigt går vilse.

I Stanley Kubricks film "Full Metal Jacket" får vi följa en grupp män vars identitet hastigt bryts ner. Syftet är att männen ska bli någonting annat än män - de ska bli soldater. I nedbrytningsprocessen knackar tragedin på dörren och människor som tappat fotfästet finner sig begå fasansfulla handlingar.

När vi som individer ska ingå i grupper och organisationer råkar vi regelmässigt ut för en känsla av att vår identitet är hotad. Ibland upplevs hotet som litet, det är knappt märkbart. I andra sammanhang tycks hotet starkt och vi kan upptäcka att vi säger eller gör saker som vi inte trodde att vi någonsin skulle säga eller göra. Vi är ibland beredda att betala ett högt pris för att nödtorftigt kunna bevara en känsla av att "jag är jag jag".

I kortfilmen "Institutionseffekten" gestaltar Matilda Tuomela och Kacper Skup Prochownik ett drama på identitetsområdet. Med små medel och väl integrerad musik lyfts hotet mot identitetskänslan fram. Att skolan som institution kan utgöra ett hot mot individers bräckliga identitetskänsla är något som alltför sällan talas om. Att olika former av besvär i skolan kan hänföras till kriser på identitetsområdet borde vi oftare uppmärksamma. "Institutionseffekten" kan utgöra en utgångspunkt för sådana samtal.

Så här såg inbjudan till tävlingen ut...