till början Hej min kära läsare! Jag blev tillsagd att skriva en krönika över våra äventyr från min egen synpunkt och den kan markant skilja sig från alla andras, men kom ihåg en sak- jag är den av dem som har "försök låta bli att ljuga" som sin motto. Och om jag ändå börjat berätta om mig själv... Namn: Tanja Suhinina Ålder: förändras varje år. Jag är född 25 mars 1984. Bor i: fucking Bagarmossen Pluggar: i en matte/NO-klass. Hatar matte och nästa all NO. Interessen: att vara paranoid, rita, tortera datorn med högupplösta bilder, läsa, skriva, se på film, filosofera och fysik. Jag älskar att hata: plugghästar. Favoritböcker: Sagan om ringen, Lolita, A Clockwork Orange och Liftarens Guide Till Galaxen-trilogin. Favoritfilmer: A Clockwork Orange, Star Wars, Ben Hur, Life of Brian, Merlin och Gudfadern I och II. När jag blir stor vill jag bli: en världsberömd filmregissör. Nu, när ni vet så mycket om mig kan historien börja. Jag, Alex och Katta satt i skolans matsal och åt skolmat. Som vanligt pratades det om aktuella skolhändelser när Katta plötsligt sa "Det där projektet med Mats Wahl, asså, de sa att man behöver en proffesionell kamera. De borde varna i förväg!" Ähum, nåt projekt med Wahl hade jag inte hört någonting om! Jaha, det berodde på att de hade glömt berätta! Projektet gick alltså ut på att de skulle läsa manuset till Wahls nya bok "John-John" ("du vet, uppföljaren till "Vinterviken" och "De Övergivna") och sedan fotografera miljöer från boken ("på skoltid!") för att sedan lägga ut dem på nätet ("inte själva"). Problemet var att de bara hade såna där småkameror med auto- skärpa och tydligen behövdes det en stor proffesionell grej. När en människa är motiverad kan hon göra underverk. Viljan att missa lektioner och träffa en riktig författare grävde fram ur mitt undermedvetna att min mamma hade en sån kamera. Jag sade det till tjejerna. Av någon konstig anledning gick de med på att ha mig som fotograf. Mamma saknade extraobjektiv och en bra blixt, men jag fick låna en Olympus av min vicefarbror och hans fru (passar på att tacka) som jag sedan använde tills jag fick en alldelles egen kamera i födelsedagspresent. Den första gången. Det var måndagen den femtonde februari nittonhundranittinio, dagen after alla hjärtans dag, klockan halv nio på morgonen, rasten mellan matten och svenskan. Vi klädde på oss varmt, men inte tillräckligt varmt som det skulle visa sig, och efter att jag har skickat en anonym ros till en kille som jag då ansåg vara söt gick vi ut i det trevliga skandinaviska vintervädret. Vi åkte till en fotoaffär och köpte film, som vi tvingade kilen i affären sätta in i kameran, och dylika tillbehör. Och sedan gick vi till Stureplan.. Och sedan till Dramaten. Och sedan längs stranden till porten med tungorna.. Det var blåsigt, iskallt, tråkigt, Katta tjatade att hon frös, jag blev bara mer och mer förvirrad av kamerans finesser, Alex bar tyst på kameraväskan och räckte objektiven till mig när jag skulle byta. Vi klarade heroiskt av ovädret och andra krafter som försökte hindra oss. Det var jättefestligt när vi senare fick veta att filmen inte fastnade i taggarna och det blev inga kort från den där gången. Och så blev jag avslöjad av skolans skvallercentral. Direkt. Och killen tacakde inte ens. Ska aldrig mer skicka rosor! Det var den första gången det. Senare var det inte lika spännande, men mycket lärorikt. Jag tänkte att ni kanske skulle vilja veta lite om mina funderingar och tankar kring ämnet och kanske även lära er någonting nytt och spännande. *Projekt av den här typen blir alltid för dyra och försenade. Tro inte att du är ett undantag, men försök göra så gott du kan. (Det planerades från början att webbsidan skulle finnas på nätet sommaren 99.) *Kom ihåg att ställa in ljuset rätt, annars blir bilden för mörk eller för ljus. *Ta så många bilder på samma sak som möjligt. För det första ser det proffsigt ut. För det andra ÄR det proffsigt. Som en nybörjarfotograf kommer du att misslyckas med så där nittio procent av korten och nittio procent av resten kommer att bli tråkiga och ooriginella, så ju mer du fotograferar desto större är chansen att du får ett kort som man kan visa för folk utan att skämmas allt för mycket. *Datorn är människans bästa vän. I Corel PhotoPaint 9, som jag personligen använde mig av, kan man mixtra med färger, göra bilder ljusare eller mörkare, lägga till "reflex" och till och med göra bilden skarpare! Dessutom är det kul. Länge leve datorn! *Om du är på en plats där du ska fota och ser att det finns möjligheter till en jättefin bild - ta den. Till exempel kyrkan och alléen har vi inte planerat, men jag tyckte de var fina och senare visade det sig att de passade in alldelles underbart. *Å andra sidan, några av fotografierna som planerats kommer vara omöjliga att ta. Till exempel kunde vi aldrig ta en helbild på porten med tungorna eftersom det jämt stod bilar parkerade framför den. Odengatan blev det inte heller någonting av - den är bara snygg om man fotograferar norrifrån - söderut och ska man ta en sådan bild en solig molnfri dag får man solen rakt i ögonen och då går det inte att fotografera. *När ni är tre stycken och ska komma överens om en tid blir det inte lätt. Katarina hade gympa på måndagar och torsdagar, jag var upptagen med mitt jobb i massmedie-distributions- branchen (utdelning av lokaltidningen) på tisdagar, Alexandra hade C-språk på onsdagar och för fredagar och helger hade alla sina egna planer. Ska man hitta en veckodag som inte är en måndag, en tisdag, en onsdag, en torsdag eller en fredag och definitivt inte en helg blir det minst sagt svårt. Gå två då, kom ihåg att tiden måste alltid passa fotografen, eftersom på det där stadiet av projektet fotografen är den viktigaste personen (ha ha!). Välj den andra kompisen efter dina egna kriterier, men kom ihåg att kompisen ska ha låg fryspunkt, kunna bära dina saker och sköta det byråkratiska. *Just det ja, byråkrati. Skriv upp alla bilder ni tänker ta, skriv var ni tog bilderna, skriv ner vad det ska vara för väder på bilderna, notera om de ska vara F eller sv/v, skriv ner varför ni inte kunde ta dem. Det blir mycket skrivande, men det kommer att hjäpa vid planeringen av framtiden, nutiden och det är allmänt ganska alla tiders när du måste räkna ut hur mycket film du ska köpa och hur ni ska gå den där dagen då ni har tid att fotografera. De riktigt noggranna kan till och med markera ställen på en karta. Och hur är Wahl egentligen? Vi gick till ett café där vi sedan brukade mötas. Det var den första gången för mig, men Alexandra och Katarina hade redan träffat honom, så de kunde lätt identifiera honom bland caféets gäster. Till utseendet var han ungefär en blandning av George Lucas och Birger Schlaug. Den första gången var alla nervösa och satt för det mest tysta, men senare visade Mats sig nästan vara en idealpappa - berättade om sina barndomsminnen, gav oss pengar när vi bad om det och skällde inte ut oss trots att vi förtjänade det. Det som imponerade mig mest var att han läste en bok om hur man skriver filmmanus som säljer- sveriges mest kända ungdomsförfattare läste i en bok precis som andra dödliga! Jag som trodde att författare hade gloria och drack ambrosia! |