| 1
Har du sett kanalen? Har du sett husen? Har du sett träden och människorna?
De kommer i små båtar. De kommer i stora båtar.
Har du sett bron? Under bron kommer du inte fram med segelbåt. Masten hindrar dig.
Nu ser du Danken i en kajak. Vattnet stänker runt paddeln. Hans överkropp är naken. Det är en av de sista dagarna i maj.
Kan du se Danken nu? Han paddlar sin kajak framåt. Vattnet är grönt.
En mås sitter på ett staket bredvid kanalen. Himlen är molnfri och det är lördag vid kanalen.
Fyra flickor paddlar två canadensare inne under bron. Flickorna skrattar.
Hon som sitter längst bak i den canadensare som kommer först heter Bella.
Hon har rött hår. Håret är långt. Det är bundet med ett band.
Jan paddlar en annan kajak. Danken vill komma ifatt Jan. Men armarna är tunga och munnen torr.
2 Jan glider in mot bryggan. Danken kommer efter. De flåsar. Paddlarna ligger framför dem tvärs över kajakerna.
Jan ser på klockan. - Vi paddlade fortare än igår, säger han. - Vi hade inte motvind idag, svarar Danken. Och de ser sig båda ikring medan de flåsar.
Jan sätter en hand i vattnet och stryker sedan vatten över pannan.
Bakom dem hörs flickorna skratta. Danken och Jan ser båda mot ljudet. De ser båda mot bron.
Så blir canadensarna synliga. Flickorna kommer paddlande.
Jan och Danken flyttar sig så att flickorna ska kunna komma fram. mot de gröna pilarna längs stranden.
Hon frågar om Jan och Danken är trötta. Jan flåsar ännu.
- Vi har paddlat Kungsholmen runt, säger Jan. Två Den rödhåriga ser på Jan och ler. - Du bor väl på Rörstrandsgatan? frågar han henne.
- Ja, säger hon och nickar. - Jag heter Jan, säger Jan. - Bella, säger Bella. Men Danken säger ingenting.
4
Flickorna lyfter upp sina canadensare på bryggan.
Pojkarna sitter i sina kajaker och ser på.
Jan iakttar den rödhåriga. Sedan ser han på Danken och blinkar.
Han kliver upp ur kajaken och sedan lyfter han upp den smala båten
Danken paddlar också in till bryggan. Han ska ta sig ur kajaken. När han lyfter sig upp ur sittbrunnen välter kajaken.
Det går fort att välta. Danken hinner inte tänka " nu välter jag." Flytvästen håller honom uppe när han ligger i vattnet.
Danken skjuter kajaken in mot land och simmar till stegen.
När Danken kommer upp på bryggan står flickorna där.
Jan skrattar. Danken möter Bellas blick. Danken tycker om det han ser i Bellas blick. - Dåre! säger Jan och skrattar. Bada i maj!
5
Danken och Jan går hemåt tillsammans. Efter Danken blir det blöta spår. - Bella har varit utomlands och solat, säger Jan.
- Hur vet du det? undrar Danken. - Hon är solbränd, svarar Jan. Hon är solbränd i maj. Då har hon varit utomlands.
De tiger medan de går i tunneln under järnvägsbron. - Hon är snygg, säger Jan. Undrar om hon har nån kille? - Det har dom alltid, säger Danken.
Dom rödhåriga har alltid en kille.
6 Danken bor i en lägenhet högst upp i huset.
Hans rum vetter mot gården. På gården står häggen med vita hängen. Han kan känna dess doft. Syrenerna blommar inte ännu.
En kvinna börjar piska mattor därnere på gården. Ljudet av slagen ekar
Eko. Pang - pang Pang -pang. Eko.
Danken drar tröjan över huvudet och låter de blöta kläderna falla till golvet.
Sedan kastar han sig på sängen och ser i taket.
För sin inre syn ser han henne, Bella.
Han ligger naken och lyssnar till tystnaden från gården. Ingen piskar längre några mattor.
Ett barn ropar därnere och Danken reser sig och går naken ut i köket. Han dricker mjölk direkt ur paketet. Och medan han dricker tänker han på det långa röda håret bundet med ett band.
7 Telefonen ringer. Medan Danken lyfter luren iakttar han sin bild i spegeln.
Det är Jan som ringer. Han frågar om de ska träna.
Danken säger att han är trött i armarna. Han säger att han inte orkar.
- Kom nu! säger Jan. Vi tränar.
- Okhej, svarar Danken. Om fem minuter.
De möts på gatan.
Trottoarstenen är full av eftermiddagerns värme.
De går bortåt Birkagatan och sneddar över planen framför Filadelfiakyrkan.
Kastanjerna står gröna med vita ljus.
Genom de öppna dörrarna till kyrkan strömmar ljudet av en kör som övar.
8 När de kommer till klubben klär de om.
Uppe i träningslokalen ekar slagen. Smack. Smäck. Smack.
När man tränar boxning tränar man efter en klocka. En boxningsrond är tre minuter och allt man gör när man tränar gör man i tre minuter. Sedan vilar man i trettio sekunder.
Tiiiiiiiiiiiiid! ropar tränaren.
Danken och Jan hoppar rep. Repen snurrar över deras huvuden och under deras fotsulor.
Schwisch - schwosh! Efter rephoppningen boxar de i luften framför en stor spegel. Så ringer klockan igen.
De flåsar. Tiiiiiiid! ropar tränaren och Danken och Jan börjar slå på varsin säck.
De har röda handskar. Handskarna är slitna och har hål på tummarna.
I tumvecken är handskarna svarta av svett.
De slår på sina säckar rond efter rond. Säcken hänger där och dinglar.
Sedan går Danken in i ringen. Där står tränaren och håller sina röda plattor på händerna.
- Rak vänster! kommenderar tränaren. Och Danken slår. - Rak vänster, sedan vänster igen och sedan krok, befaller tränaren.
Hela tiden försöker Danken slå mot plattorna samtidigt som han försöker skydda huvudet.
Danken anfaller plattorna med snabba slag.
Han blir mycket trött.
Så ringer klockan och Danken lämnar ringen.
Danken står lutad mot repen, flåsande. Han ser hur Jan anfaller plattorna.
Sedan lägger sig Danken på rygg och drar knäna mot bröstet.
9
När de har tränat färdigt går de upp mot planen framför Filadelfiakyrkan. De är mycket trötta nu och de släpar sina träningsbagar.
Dörrarna till Filadelfiakyrkan är stängda.
Pojkarna går upp till Danken för att släcka törsten.
Dankens mamma Ingrid steker köttbullar.
Hon frågar om Jan vill äta med dem.
Medan pojkarna äter frågar Ingrid vad de gjort.
Har de paddlat? Ja. Har de boxat? Ja. Är de trötta? Ja. Ska de stanna hemma? Nej.
Efter middagen går pojkarna ner på gatan. De fortsätter bort mot järnvägstunneln.
De går ner till kanalen.
På gräset framför slottet får de se Bella. Hon har slagit ut håret och sitter på en filt.
Där sitter två andra flickor också. Danken iakttar Bella och känner sin längtan.
Bella sitter på filten med benen i kors.
Han nickar och hon kisar mot honom.
En av de andra flickorna tar upp en telefon. Hon har svart hår. Den tredje har kort, nästan snaggat hår. Hon petar med en nagel mellan framtänderna.
Flickan med telefonen håller en kycklingvinge i den vänstra handen.
I telefonen talar hon med någon medan hon gnager på kycklingvingen. - Jag vet var du satt! säger hon. Vi ska leta. Jag ringer om vi hittar den. Hon lägger ifrån sig telefonen. - Ellen har tappat sin cykelnyckel, säger hon.
Bella reser sig och börjar leta. Hon med det snaggade håret letar också efter den tappade nyckeln.
Jan och Danken står bredvid och tittar på. - Tyvärr kan jag inte bjuda på nånting, säger hon med det svarta håret. Tyvärr
- Bor ni härikring, frågar hon med det svarta håret och ser först på Jan, sedan på Danken. - Vi bor vid Rörstrandsgatan, svarar Jan. Vi bor bredvid restaurang Paus.
- Jag bor i huset där Ferlin bodde, säger Bella. Flickorna letar ännu efter den tappade nyckeln. Så ger de upp. - Vi hittar den inte, säger den svarthåriga i telefonen. - Nyckeln är borta, säger Bella och ser på Danken.
möter hennes blick.
- Ferlin, säger Danken. Poeten. - Ty jag är ganska mager om bena, halvsjunger Bella. - Han bodde i samma port som Lenin, påstår Danken.
Bella skakar sitt långa hår. - Nej, säger hon. Det gjorde han inte. - Ska vi slå vad? föreslår Danken. - Om vad? undrar Bella.
11
Jan slår sig ner i gräset bredvid filten. Danken sätter sig också i gräset. Bella sitter på filten. Ur fickan tar hon fram en tablettask.
- Vi slår vad om den här, säger hon. - Är den full? undrar Danken. Bella skakar på asken. - Det är två kvar, säger hon.
Danken söker i fickorna och får fram en gul papperslapp. Han viker en svala av den och ger den till Bella.
- En biobiljett, säger Bella. - En svala, svarar Danken. - Jag har en ask med två tabletter, säger Bella. - Min svala är ett konstverk, påstår Danken. - Vad pratar ni om? undrar hon med det svarta håret. Kan ni inte leta reda på Ellens nyckel i stället? - Vi har boxat, säger Jan. Jag är törstig. Har ni ingenting att dricka? - Var boxar ni? undrar den svarthåriga. - Vi boxar på A I F, svarar Jan. Har ni ingenting att dricka? Den svarthåriga skakar på huvudet. - Allt är slut, säger hon.
Bella iakttar Danken. - Den som har rätt får både asken och svalan, säger hon. Och så granskar hon biobiljetten, som också - Vad såg du? undrar hon. - En dokumentärfilm på Zita. Bella sliter loss en näve gräs. - Jag har aldrig varit på bio ensam, säger hon. - Det är för att du är osjälvständig, säger den
Bredvid dem talar Jan om boxning. underarmarna när han boxar.
- Man får en smäll i magen eller på näsan om man garderar sig dåligt, säger Jan. Hon med det svarta håret gör en grimas och nickar. - Varför gör ni det? undrar hon. - För att man vill besegra sig själv, säger Jan. Man vill övervinna sin rädsla.
12
Bella och Danken går mot tunneln för att ta reda på om Nils Ferlin bodde i samma hus som Lenin.
- Brukar du slå vad? undrar Bella. - Hela tiden, svarar Danken. - Brukar du vinna? frågar Bella. - Alltid, svarar Danken. - Har du bott här länge? frågar Bella. - Alltid, svarar Danken. - Vi flyttade hit i förra veckan, säger Bella. - Var bodde ni förut? undrar Danken. - I Nacka, svarar Bella. - Varför flyttade ni? frågar Danken. - Dom skilde sig, svarar Bella.
Så tiger de och ruvar på sina förluster.
-Jag bor med mamma, säger Bella. -Jag också, svarar Danken. Båda tiger. Båda bor med mamma. Mamma.
Danken pekar mot grönskan bakom slottet. -Jag brukade leka där, säger han.När jag var liten. -Jag springer där ibland, säger Bella.- På banan? -Jag spelar fotboll. Jag behöver bygga upp min kondition. -Är du bra? frågar Danken. På fotboll.Bella skrattar. -Jag är målvakt. Helt värdelös.
- Som jag och boxningen, säger Danken. Jag är också helt värdelös.
| ||||||||||||||||||