6 Danken bor högst upp. Hans rum vetter åt gården. När han står i det öppna fönstret kan han med blicken låta sig falla ner i bråddjupet. Därnere står häggen. Därnere ska syrenerna blomma. En kvinna släpar en matta till piskställningen. Efter en stund ekar ljudet av slagen mellan husväggarna. Så slutar kvinnan bearbeta mattorna. Tystnaden vilar som ett Danken drar tröjan över huvudet och låter jeans och kalsonger falla. Kläderna bildar en blöt hög på golvet.
Danken kastar sig på sängen och ser i taket. Bella. Han ser henne för sin inre syn. Hans inre syn hämtar bilden ur två källor: henne som han sett och henne som han alltid burit med sig därinne i sin längtan. Danken ligger naken och lyssnar Försommartystnad. Lördagstystnad. Eftermiddagstystnad, som bryts av ett barn som ropar. Så går Danken ännu naken ut i köket. Han öppnar kylskåpsdörren och dricker mjölk ur paketet. När paketet är tomt slänger han det i påsen under diskbänken. Och hela tiden ser han för sin inre syn det långa röda håret med bandet. 7 Telefonen ringer. Danken tar samtalet i hallen och ser sin bild i spegeln medan han talar med Jan. Ska de träna? Men vi har paddlat. Armarna. De tunga armarna. Jag orkar inte. Kom nu. Okhej. Fem minuter. De möts på gatan. Jan står där redan med sin träningsbag över axeln. Trottoarstenen strålar eftermiddagsvärme. De går bortåt Birkagatan och sneddar över planen framför Filadelfia. Kastanjerna står gröna. Genom de öppna dörrarna in till kyrkorummet strömmar ljudet av en kör som repeterar en hymn. Är det en hymn till våren? Är det en hymn till livet? Är det en hymn till ungdomen? Eller är det bara lördagsrutin?
8 När de kommer till klubben klär de om. Shorts, tröja, skor med tunn sula och hög snörning. Uppe i träningslokalen ekar slagen mot de tunga säckarna. Klockan ringer. Tränaren ropar tiiiiid! En stunds vila. Så går klockan igång igen och Slagen haglar över bollar, säckar och plattor. Danken och Jan hoppar rep. En rond är tre minuter. Klockan går igång. Tränaren ropar: Tiiiiid! Repen snurrar över deras huvuden. Repen smäller i golvet under deras dansande fotsulor: schwish - schwosh schwish - schwosh schwish - schwosh Efter rephoppningen skuggar de. Skuggboxaren rör sig utan handskar framför spegeln, men inte ljudlöst. När slaget slås pressas luft ur bröstkorgen. För varje slag som slås i tomma intet hörs ljudet av luften som pressas ut ut ut. Efter tre minuter ringer klockan och tränaren ropar. Tiiiiid! Livet i träningslokalen är ett treminutersliv. Skuggboxaren flåsar mot sin bild i spegeln. Pojkarna slår lätta krokar på skoj mot varandra. De drar på sig säckhandskarna och börjar jobba vid varsin säck. Säck - handskarna är röda, slitna och har hål på tummarna. I tumvecken är de svarta av svett. Rond efter rond vid
Slag efter slag mot säcken. Sedan tränaren:
Och Danken stiger in i ringen och tränaren ställer sig i ringens mitt.
En gång var han nationens hopp. Nu sover han illa om natten och har packat sina pokaler i en låda och ställt dem på vinden. Ringen är fyrkantig. Tränaren håller de röda plattorna tätt intill sitt huvud. -Rak vänster, kommenderar tränaren. Rak vänster, rak höger. Krok, vänster höger, ett steg tillbaka. Danken anfaller plattorna med snabba slag. Tränaren är inte nöjd.
Danken anfaller plattorna igen och igen. Tränaren ser en blotta i garden och slår till honom över örat. Klockan ringer. Danken kliver ur ringen. Jan går emot tränaren. -Rak vänster, höger, vänster! Tränaren tar emot slagen på plattorna. Danken lägger sig på rygg på golvet och drar knäna mot bröstet. 9 Danken och Jan går upp mot planen framför Filadelfia. Kören sjunger inte längre. Dörrarna är stängda. En man i flottiga byxor söker i papperskorgen efter burkar. Jan ger honom en blick. -Jag är törstig. De går upp till Danken för att släcka törsten. Ingrid steker köttbullar. Hon har ett blått förkläde med bröstlapp. Hon frågar om Jan vill äta med dem.
Medan pojkarna äter frågar Ingrid vad de gjort. Pojkarna svarar Enstavigt, alltid enstavigt. Paddlat? Ja. Boxat? Ja. Trötta? Ja. Stanna hemma? Nej. Efter middagen går pojkarna ner på gatan. De fortsätter bort mot järnvägstunneln och ner till kanalen. De möter par med rullade filtar och utflyktskorgar. Man vänder hem. Kvällskylan krypande över trottoarstenen. Danken och Jan kommer ner på gräset vid kanalen framför slottet. De ser henne. Bella. Hon har slagit ut håret och ihop med två andra flickor.
10 Där. Där. Där. Är där på gräset? Är där inuti? Var bor hans åtrå? Bor den i honom? Bär hon hans längtan, som en krona av gräs eller sjöar bortom allt förstånd? Där han paddlar sin ranka farkost, ut över vattnen bortom. Över sjöarna hitom sorgen och glädjen. Över haven i skogen i träden i barken. Där. Så möter han blicken. Hon sitter på filten med benen i kors Som är hon en eremit från det inre av någonstans. Som är hon en fångad molntapp och ett musikstycke utan slut Som är hon det minsta och det största på samma gång Han skulle ha kunnat ge henne ett namn där hon sitter fastvuxen vid jorden, gräset och de vandrande skyarna. Han skulle ha kunnat i kraft av sin ungdom i kraft av sitt liv i kraft av sin död och allt som väntar. henne ett namn. Men han gör det inte. Han säger inte ens hej. Han nickar och hon kisar mot honom, som var han den bländande solen. Som var han spegeln och solkatten i spegeln på samma gång. Hon den andra, hon med det svarta håret tar upp sin telefon när den ringer. Hon den tredje, med håret kort, nästan snaggat, petar med en omålad nagel mellan framtänderna.
kikar på Danken.
påstår Jan. Han måste tvätta sig i kanalen. Flickan med det korta, nästan snaggade håret ler inte. Snett bakom henne sitter flickan med det svarta. I högerhanden telefonen. I den vänstra en kycklingvinge.
Hon lägger telefonen på filten.
Bella reser sig och går framåtlutad med ett glas i handen. Hon granskar gräset. Gräset vet ännu inget om sommarens brännande sol. Det känner inte sitt öde. Ännu är gräset grönt och friskt. Om en månad ska det vara brunt. Hon med det snaggade håret har också rest sig. Två flickor går med glas i händerna framåtböjda över gräset som söker de lyckan. Hon med det svarta håret pekar.
Jan och Danken står bredvid och tittar på.
hon med det svarta håret. Tyvärr är allt slut.
Den svarthåriga pekar på Bella.
Hon tar telefonen och väljer nummer.
De ser in i varandras hav, strömmar och virvlande vatten.
Bella skakar sitt hår.
Hon skrattar. På filten sitter hon med det svarta håret och hon som nästan är snaggad. Hon som har det svarta håret har också telefonen. Den snaggade lyfter vinflaskan och gör en grimas.
11 Jan sätter sig bredvid filten. Danken sätter sig också på gräset. Bella sitter på filten. Hon ser in i hans ögon. Ur fickan tar hon fram en tablettask.
Bella skakar på asken. Det rasslar i den. Hon öppnar och tittar i den.
Danken letar i fickorna och får upp en gul papperslapp.
Jan pekar uppåt Rörstrandsgatan.
Bella ser på Danken.
Och hon håller fram sin hand. På handflatan ligger en tablettask och en svala vikt av en gul biobiljett.
Bella nickar.
Bella sliter loss en näve gräs och slänger mot den snaggade.
Bella slänger mera gräs. Sedan vänder hon sig till Danken.
Bakom dem talar de två andra flickorna med Jan. Han visar hur han skyddar huvudet bakom underarmarna när han boxar.
Hon med det svarta håret gör en grimas och nickar.
Den snaggade skakar på huvudet.
Bella reser sig.
Han reser sig också.
Bella drar med fingrarna genom håret.
I handen håller Bella tablettasken och biljetten som blivit en svala. Danken står framför henne. Han möter hennes blick.
Så tar hon några steg över gräset upp mot vägen framför slottet.
Så går Danken mot vägen. Han går bakom Bella. Hon går framför honom utan att vända sig om. Först när hon kommer upp på asfalten vänder hon sig mot honom.
Han skakar på huvudet. Då skrattar hon.
Bella suckar.
Bella suckar.
Danken säger ingenting. De ruvar på sina förluster. De minns och stöter bort. Minnet.
Båda tiger. Båda bor med mamma. Mamma.
Bella skakar på huvudet.
De går längs asfalten. De rör sig långsamt, som saknar de mål. Danken pekar in mot grönskan bakom Slottet.
Bella nickar.
Bella skrattar.
Danken nickar.
Stans sämsta boxare. Bella skrattar.
Bella skrattar.
Bella nickar.
Till början av den här sidan (Kapitel 6 - 12) |