Scen 115 - 133

 

115 INT. LILLSTUGAN - DAG 4

Falnad eld i spisen.

Emma och Daniel har stövlar och ytterkläder på sig.
Daniel stoppar ner sin dator i ryggsäcken och tar på ryggsäck.
Emma spänner på sig skärp med ISAKS KNIV.
Båda vänder sig mot dörren bakom vilken Isak ligger.

 

EMMA

Hej då Isak. Nu går vi hem.

 

116 EXT. BJÖRKSKOGEN - DAG 4

Emma och Daniel kommer ut ur björkskogen och börjar brant marsch upp mot kalfjället.
Emma går först, sedan Daniel.
Det är uppehållsväder.

De stannar och flåsar.

 

EMMA

Vi är snart uppe.

 

De ser ut över Ovansjö.
Låga moln, Ovansjö försvinner i dimma.

 

117 EXT. OVANSJÖ FRÅN FJÄLLET / BARNENS POV - DAG 4

Emma och Daniel ser hemmanet ca 2 kilometer bort.
Ovansjö försvinner i dimma.

 

118 EXT. FJÄLLBRANTEN - DAG 4

Emma och Daniel skall fortsätta.
En hård regnskur kommer plötsligt.

 

DANIEL

Tror du inte vi borde vända?

 

EMMA

Vänd du om du vill. Jag kan inte vara där mer.

 

Emma går vidare.
Daniel följer tvekande efter.

 

 

119 EXT. KALFJÄLLET - DAG 4

Emma och Daniel har kommit ut på kalfjället.
DET BLÅSER HÅRT.

De har piskande regn emot sig. Regnet övergår i snöblandat regn.
Daniel går ifatt Emma och tar henne i armen.

DANIEL

Det är snö.

 

Daniel pekar mot en svart molnvägg som är framför dem.

 

EMMA

JAG HAR JU SAGT ATT DU KAN VÄNDA OM DU VILL!

 

Emma springer rakt in i den svarta molnväggen.
Emma tappar EN HANDDOCKA, som faller ur ficka på regnjackan.

Snö blåser Daniel i ansiktet.
Daniel skall ta upp handdockan, men den blåser ner i ravin.
Daniel följer efter den bortblåsande dockan medan Emma - utan att märka att Daniel försvinner - fortsätter gå framåt.

 

 

120 EXT. KALFJÄLLET - DAG 4

Emma går med huvudet framåtlutat och uppfälld kapuschong i snöblandat regn och hård blåst.

Hon vänder sig om, blir stående och ser efter Daniel, som ingenstans syns till.

 

EMMA ( rop)

DANIEL!

 

Emma börjar gå tillbaka.

 

EMMA

DANIEL!

 

Vi ser Emma försvinna i regn och dimma, vi hör hennes rop:

 

EMMA ( OFF)

DANIEL!

 

LJUDET AV STORMEN TILLTAR OCH BÖRJAR PÅMINNA OM LJUDET AV OLYCKSBILEN PÅ VINTERVÄGEN.

Vi ser Emmas ansikte när hon orolig över att Daniel är borta börjar tugga på underläppen.
Emmas ansikte är fullt av vatten.
Vi vet inte om det är smält snö / regn eller tårar på hennes kinder.

LJUDET AV OLYCKSBILEN!

 

 

121 INT. OLYCKSBILEN - DAG/ TVÅ ÅR TIDIGARE

Genom vinterlandskap far bilen.
Emmas mamma kör.
Emma i baksätet sträcker fram dockorna runt halsen på sin mamma.
Mamma försöker ta bort dem.
Emma är påstridig.

 

122 EXT. GM VINDRUTA - DAG / TVÅ ÅR TIDIGARE

Genom vindrutan ser vi mötande timmerbil.
Vi hör LJUDET AV starktornshorn.
Vi ser Emmas POV från baksätet / gm vindrutan hur bilen börjar sladda och vi hör DET TLLTAGANDE LJUDET AV TIMMERBILENS SIGNALHORN.

 

123 EXT. FJÄLLET - DAG 4

Vi hör ljudet av STORMEN.

Emma irrar runt i dimman.
Hon stannar och lyssnar.

Emma är uppriven och tuggar på underläppen.

Hon springer fram och tillbaka riktningslöst, uppenbarligen panikslagen

 

EMMA ( rop)

DANIEL!

 

 

123 B EXT FJÄLLET - DAG 4

Emma har satt sig ner i lä av stor sten.
Hon tycks ha gett upp letandet efter Daniel.

Då ser hon plötsligt i dimman DEN VITA RENEN.

Emma reser sig och går mot renen.

Renen försvinner in i dimman.

Emma följer efter.

Det blåser hårt och vi hör först Daniels rop som en del av vindens dån, men efter en stund urskiljer vi - nästan som en ljudhallucination - ljudet av Daniels röst.

Vi hör avlägset Daniels rop:

 

DANIEL ( OFF/ SVAGT)

EMMA!

 

Emma börjar gå mot ljudet av Daniels rop.

 

DANIEL ( OFF/ SVAGT)

EMMA!

 

Emma börjar springa mot ljudet.

 

124 EXT. FJÄLLET / RAVINEN - DAG 4

Plötsligt står Emma på kanten av ravin.
Hon håller på att rasa ner i ravinen när hon börjar kliva neråt på det lösa gruset.
På botten av fem meter djup ravin sitter Daniel.

 

DANIEL

Akta dig, man kommer inte upp om man kommit ner.

 

Emma provar grusslänten med foten.

 

DANIEL

Akta dig. Kommer du hit ner kommer vi aldrig upp.

 

Emma och Daniel ser på varandra under tystnad.

Emma provar grusslänten igen.
Vi ser grus rasa ner i gropen.

 

EMMA

Jag behöver att rep.

 

DANIEL

Var ska du få det ifrån?

 

EMMA ( rop)

Släng upp din jacka.

 

DANIEL

Varför det.

 

EMMA

Jag behöver den.

 

Daniel tar av jackan, lindar in knytnävsstor sten i den och slänger upp den.
Emma skär sönder Daniels jacka och sin egen jacka och binder ett rep, som hon slänger ner till Daniel.

Emma använder Isaks kniv.

Vi ser kniven när Emma skär i jackorna.

Daniel sitter därnere och tittar upp mot Emma.

 

DANIEL

Är det länge sen?

 

EMMA

Vad?

 

EMMA ( arbeter med repet)

Två år sen.

Jag satt i baksätet.
Det var mitt fel.

Isak var den ende som visste hur det gick till.

 

DANIEL

Du var bara tio år.

 

Emma slänger ner rep som hon knutit av remsor skurna ur jackan.

Repet når inte ända ner.

Emma lägger sig på mage för att förlänga repet.
Daniel kan nu klättra i grusslänten så att han småningom kan sträcka ut en hand och nå repet.

Daniel klättrar upp. De står mitt emot varandra.

Daniel ger dockan till Emma.

 

EMMA

Dockorna var också där. Dom såg.

 

Daniel kramar om Emma.

 

DANIEL

Det kan aldrig ha varit ditt fel.
Det var din mamma som körde.
DU VAR BARA TIO ÅR.

 

EMMA ( efter en stund)

Tror du?

 

DANIEL

Ja.

 

 

125 EXT. KALFJÄLLET - DAG 4

Tät dimma.

 

DANIEL

Är du säker på att vi går åt rätt håll?

 

EMMA

Jag vet inte...

 

De fortsätter.

TIDSKLIPP

Dimma med tio meters sikt.

 

 
DANIEL

Här var vi förut.

 

De stannar.
EMMA

Hur vet du det?

 

DANIEL

Stenen med busken på.
Vi såg den för tjugo minuter sedan.

 

TIDSKLIPP

Daniel och Emma sitter lutade mot varandra vid sten.
Dimma med sikt tio meter.

 

DANIEL

Det är kanske bättre att vi rör oss.

 

De reser sig och får se en skymt av DEN VITA RENEN.

 

EMMA

Såg du?

 

Renen flyttar sig en bit och håller sig framför dem, knappt synlig precis i kanten av dimman, som en skugga av sig själv.

TIDSKLIPP

Emma och Daniel småspringer efter renen, som då och då skymtar.

Ett collage av bilder där Emma och Daniel småspringer efter renen, ser den helt kort skymta, försvinna etc.

Efterhand kommer man ner från kalfjället och har kommit till lågväxt björkskog.
DIMMAN LÄTTAR, RENEN SYNS INTE MER.
Emma stannar och pekar på TYDLIG STIG.

 

EMMA

Härifrån hittar jag. Jag har varit här många gånger, det är inte långt kvar.

 

TIDSKLIPP

Emma och Daniel kommer fram till klippavsats och ser ut över älven och fiskecampen.
Solen bryter fram.
Daniel ser sig om efter renen...

 

DANIEL

Vart tog renen vägen?

 

Emma och Daniel sträcker ut sig i ljungen. VÄDRET ÄR VACKERT

 

DANIEL

Du, det är en sak.

 

EMMA

Vaddå?

 

DANIEL

Det var inte ditt fel.
Jag är säker på att det inte var ditt fel.

 

Emma tar fram handdockorna.
Hon sätter dem på händerna och tittar på dem.

 

EMMA

Jag har haft dem sen jag var såhär liten.

 

Emma visar med händerna hur liten hon var.

 

DANIEL

Du är inte liten längre.

 

Emma stoppar dockorna i fickan.

 

 

126 EXT. OVANFÖR FISKECAMPEN I SOLSKEN - DAG 4

Renarna kommer, hundratals.
De rusar förbi Emma och Daniel på väg ner mot älven.
Hovdånet.

En vit ren stannar och ser på Emma och Daniel.
Så fortsätter den ner, efter de andra.
Det är den vita renen som bär klockan.

Det spröda ljudet från klockan.

Emma och Daniel reser sig och går mot fiskecampen.

 

127 EXT. FISKECAMPEN / BONINGSHUSET - DAG 4

Emma och Daniel kommer fram till boningshuset.

 

128 INT. FISKECAMPEN / BONINGSHUSET - DAG 4

Emma och Daniel kommer genom dörren.
Anders och Sara förvånade.

 

ANDERS

Jaså, kommer ni nu?

 

SARA

Har ni haft det bra?

 

ANDERS

Var är Isak?

 

 

129 EXT. FISKECAMPEN - NATT 4

Emma sitter på stranden av älven och ser på Daniel som utvadad fiskar efter vakande fisk.

Anders och Sara åker över älven i båten.

Emma tar fram fotografiet av Isak som tolvåring och tittar på det.
Så hör Emma Daniel:

 

DANIEL

Jävlar...

 

Daniel har stor fisk på kroken. Emma går och tittar på hur Daniel landar fisken.

TIDSKLIPP

Daniel lägger fisken framför Emmas fötter.
Han sätter sig ner bredvid henne.

 

DANIEL

Tror du vi träffas nån mer gång?

 

EMMA

Det är ungefär hundra mil till Stockholm.

 

DANIEL

Hur långt är det till polisstationen?.

 

EMMA

Sju mil. Men jag tror att att dom nöjer sig med att ringa. Han ligger ju där.
Ingen kan göra något för honom

 

130 INT. EMMAS RUM - NATT 4

Emma och Daniel har klätt sig i nattkläder.

 

DANIEL

Vad länge dom blev borta.

 

EMMA

Dom kanske åkte till polisen i alla fall.

 

DANIEL

Sover du uppe eller nere?

 

EMMA

Du får bestämma.

 

De ser på varandra.

 

DANIEL

Jag kan skriva.

 

Emma nickar.

 

DANIEL

Vad har du för adress?

 

Daniel går till datorn och slår på den och fäller upp skärmen.
Han bläddrar snabbt fram adressbok och skriver medan Emma dikterar.
Vi ser Emmas ansikte.

 

EMMA

Emma Frykman
Nedansjö fyra.
912 01 Vilhelmina
Sverige
Europa
Världen

 

Daniel tittar på Emma.

 

DANIEL

Universum.

 

EMMA

Universum.

 

DANIEL

UNIVERSUM

 

EMMA

UNIVERSUM

 

De ropar och börjar skratta.

 

EMMA & DANIEL

Universum…universum…universum!

 

 

131 INT. JEEPEN - DAG 5

Jeepen kör på landsvägen.
Daniel och Sara är klädda som när de anlände.

Anders och Sara samtalar.
Vi ser Emma och Daniel som ser på varandra i baksätet.
Deras händer ligger bredvid varandra på sätet.
Emma sträcker ut ett lillfinger och rör vid Daniels hand.
Daniel sträcker ut ett finger och rör vi Emmas hand.

Emma tar Daniels hand.
Emma och Daniel ler mot varandra.

 

ANDERS (off)

Och flaskorna...
Det kan ta veckor innan någon hör av sig.
Om dom hittas ute i Östersjön av nåt barn som badar...
vilken Anders Frykman ska dom ringa till?
Vi har ju inte ens telefon.

 

 

132 INT. FLYGPLATSEN - DAG 5

Anders och Emma, Daniel och Sara framför varandra.

 

HÖGTALARE

....väntas anlända fjorton och trettio. Ny avgångstid fjorton och femtio.

 

SARA

Ni behöver verkligen inte vänta.

 

ANDERS

Nej det är klart. Hej då, det var skoj att du ville... försöka.

 

SARA

Tack för att vi fick komma.

 

ANDERS

Hej då Daniel.

 

DANIEL

Hej.

 

Emma går bort till fönster.
Daniel följer efter.
De står bredvid varandra.

 

EMMA

Hundra mil.

 

DANIEL

Men jag kan skriva.

 

Emma ger Isaks kniv till Daniel.

 

DANIEL.

Det var du som fick den

 

EMMA

Jag vill att du ska ha den.

 

Emma vänder sig hastigt om och springer ut

 

DANIEL ( tyst)

Hej då.

 

Daniel går över golvet mot Sara som står i telefonbås och ringer.
Daniel kommer bakifrån, Sara ser inte Daniel.

 

SARA ( i telefon)

...
Eller om det var jag som var fel, inte vet jag.
...
Fast mest synd var det om Daniel.
Han sa att det här skulle bli ” den mest meningslösa veckan i hans liv...”
Dom hade inte ens ström...
...fattar du...
Och Daniel som bara vill jobba med sina program...
Vet du vad han fick vara med om...
det är nästan inte klokt, vad som helst hade kunnat hända...

 

Daniel går åt sidan och ställer sig vid fönster och ser ut.
Han blåser på fönstret och skriver något ( E + D) med fingret på rutan.

 

HÖGTALARRÖST

SK 311 från Stockholm
väntas landa
först fjorton och trettio.
Avgång till Stockholm femton och femton.

 

 

133 EXT.VID ÄLVEN / NEDANSJÖ - DAG 5

Emma sitter vid älven med handdockorna på händerna.
En stor planka ligger framför henne.
Hon lägger några stenar på den grova plankan, placerar dockorna mot stenarna och skjuter ut plankan en bit i lugnvattnet.

Emma höjer blicken och skyggar för ögonen.

Vi ser långt bort en passagerarmaskin gå söderut.

Emma ser efter flygmaskinen.

När den är borta går hon ut i vattnet och skjuter ut plankan med dockorna.

Dockorna försvinner nerför älven medan Emma ser efter dem.

När de är borta går Emma in i björkskogen och försvinner.

Vi lyfter oss över björkskogen och ser det solbelysta fjället från flera hundra meters höjd som i scen 1.

S L U T

 

Till scen:
115 -133